Hittills idag har jag ägnat mig åt att "stirra"... Vilken aktivitet! Men, så är det. Visst har jag plockat lite, slängt i en tvätt i maskinen, lyssnat på musik och lite sånt. Helt klart har detta "stirrande" ändock fått en hel del plats. Herregud! Det är väl nån mening med det också, nån del i nån process jag inte känner mig helt bekväm i. Ja, stirra är kanske inte en helt beskrivande benämning. Stirrandet innebär inte i första hand att jag tittar på det utanför mig själv, snarare är det nog ett stirrande inåt... Jo, så är det nog, det pågår en större inre aktivitet. ... som inte är helt lätt.

"Kom till mig under täcket. Dela min ensamhet"

(fras ur Fredrik Åkares morgonpsalm av Cornelis Vreeswijk).

Delad ensamhet - blir det verkligen ensamhet?

Jag gjorde en sväng på stan idag. Jag fastnade en stund på Åhléns där jag köpte fem skivor för 100 kronor. När expediten registrerade köpet dök en summa av 897 kronor upp, därefter drog han av 797 kronor. Är det möjligt att mina 100 kronor täckte deras kostnader? Om det är så kan man undra hur många hundra procents pålägg de har på de ordinarie priserna. 

När man slutar kämpa för att hålla ihop,

när man slutar vara rädd för att falla isär,

när man vågar riskera att falla isär och vågar vara i det,

vågar känna och se hur det blir,  

är det först då man kan bli hel?

Inget klart om vad jag vill säga, bara att det är "något". Det där något får formas efter hand...

Många intryck är det. Är just nu helt ensam hemma och "sullar runt" och smälter intrycken. Återigen lär jag säga att jag känner mig fylld och tom samtidigt. Motsägelsefullt, javisst. Då måste det få vara så en stund. Det kommer att landa, bara jag låter det finnas där. Det är jag och ingen annan som äger tillståndet, känslan och möjligheten. Vad maffigt egentligen! Häftigt, men fan så jobbigt emellanåt. 

Näe, måste nog fortsätta sulla innan det kan komma något mer här. Hoppas kunna slänga in en tvätt och röja lite i köket under tiden.  

Ja, då är det julaftons eftermiddag. Mörkt ute, plusgrader och blåst... Ingen vit jul, men ändock. Fint är det i många fönster och trädgårdar. Jag funderar över vad som försiggår inne de julsmyckade hemmen. Infrias önskningarna, förhoppningarna? Finns det ett lugn eller stressas det hej vilt? Finns harmoni och kärlek, såsom i reportage och drömmar? Det är förstås olika - som alltid.

Jag har haft en annorlunda men fin dag tillsammans med min mamma. Snart åker jag till mannen som jag tillbringat de senaste dygnen med. Det känns riktigt bra, verkligen speciellt.

God jul på er! 

Glädje är något jag känt vid flera tillfällen idag. Sonen har klarat sista skoldagen, kommit i tid varje dag den här veckan, han fick sitt första betyg, min mamma har fått klart med sitt framtida boende. Det är så skönt!

På förmiddagen fick jag ett telefonsamtal från sonen, som meddelade sina betyg. Uppenbart glad och stolt var han. Han tycker inte om att prata i telefon och hör för det mesta av sig bara när han mår dåligt. Jag blev också glad och rörd till tårar. Vad han och vi runt omkring honom har jobbat för detta.

Jag köpte en blombukett till honom, som han verkligen uppskattade. Han blev uppriktigt glad när jag överlämnade den och förklarade att jag tyckte han gjort ett jättebra jobb trots att det varit jobbigt för honom. Naturligtvis deklarerade jag min stolthet över honom. Han avbröt till och med sitt spelande vid datorn, tackade hjärtligt, öppnade förpackningen och sa att han verkligen tyckte det var fint. Det värmde mitt modershjärta! Lite extra god mat blev det också.

I vissa situationer är det svårt att gå vidare. När ens perspektiv innehåller begränsat med möjligheter... Då det känns som att oavsett var man sätter ner foten för nästa steg är det smärtsamt. 

Kanske måste det smärta en stund, det kan innebära en ny vy där man ser nya möjligheter.