Arbetet i barndomshemmet fortsatte idag. Jag hade en stark känsla av olust - som inte var förklarlig och som jag framförallt tyckte var mycket obehaglig... Det handlar om att jag känner att det bara är nog nu - att jag inte orkar, inte vill hålla på längre. Jag fick senare en flashback som kanske förklarar saken. När jag gick i högstadiet, och även i gymnasiet om jag minns rätt. Då hände det att jag varje fredag, efter skolan, städade huset. Det innebar dammning, dammsugning, våttorkning av golv och rengöring av hemmets badrum och toalett. Givetvis var det ingen önskad aktivitet jag ägnadet mig åt, men jag bodde ju där och skulle dra mitt strå till stacken. Helt självklart och förklarigt på ett sätt. I min familj använde vi oss av "lappsystemet". Det var ju innan mobiltelefonen var uppfunnen. Vid ETT tillfälle hade jag, på lappen, uttryckt min känsla, vilket innebar att jag skrivit något i stil med att "fan va' tråkigt". Jag kan lova att jag fick skämmas över det! Mina föräldrar, min far tror jag det var i första hand, gjorde det väldigt klart för mig att det inte passade sig att uttrycka sig så. Hur trevligt skulle jag tro att det var för mamma när jag hade skrivit sådär?!! Jag skämdes som en hund och tyckte jag gjort något fruktansvärt dumt, att jag var en bortskämd skitunge. Det var inte rätt att känna så, helt förbjudet faktiskt. Kanske är det den händelsen och upplevelsen som gör sig påmind nu.

Å ena sidan vill jag verkligen göra det här, tycker att det är helt självklart, å andra sidan blir det väldigt mycket ett måste. Känslan gör mig skamsen. Jag älskar min mamma och vill verkligen hjälpa henne, vara till för, stötta. Hon har gjort så oerhört mycket för mig. Det är bara det att orken räcker inte riktigt till. Framförallt är det nog avsaknaden av känslan av eget val. Jag försöker så gott jag kan, men som sagt - ibland räcker inte det bästa man kan. Så är det jag känner nu.

 

Marianne

10 februari 2008 21:26

Städade huset varje fredag efter skoldagens slut. Inte illa för en tjej i den åldern. Jag hjälpte till hemma, men inte gjorde jag någon veckostädning varje fredag.
Att röja upp i ens barndomshem där minnen hela tiden gör sig påminda måste kännas tungt. Dels är det inget latmansgöra att plocka ihop alla saker och dels den tuffa mentala biten att ta besluten om var sakerna ska ta vägen. Var beredd på att du kommer att ångra en och annan sak som slank ner i soporna eller skänkts bort mm. Du har då ingen avundsvärd uppgift just nu. Kram

http://ekoxenskennel.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Trött, trött, trött i morse när klockan ringde.   Förväntansfull - när jag vaknat till.   Irritation - Det feta tidningsbudet kom sent (efter 7), som vanligt (!). Nu ska tidningen sägas upp!   Förväntan - Besök hos frissan - ny frisyr och första prof...

Idag ramlade jag över en intressant artikel i DN. Intressant så till vida att den inte helt köper, i mitt tycke, förenklade lösningar gällande bemötande. Jag har sett delar av en del "Nannyprogram" i TV där nån slags skamplats används för att få ordn...

Ojojoj... det är längesedan jag var här nu. Det här är andra helgen då inget hänger över när det gäller flytt, rensning, sortering mm mm mm i mammas hus. Nu är det överlämnat till de nya ägarna. Vet knappt var jag ska börja, såhär en söndagförmiddag...

Vet inte riktigt. Ännu en dag till ända. Njae, inte riktigt. Ska faktiskt alldeles strax bli upphämtad för en after work. Har inte varit på jobbet idag, men har ändå jobbat. Den sista insatsen, tror jag, i mammas hus. Ryggen är INTE riktigt bra efter...

Idag blev jag faktiskt näst intill beordrad att ta semester. På något sätt framgick nog mitt tillstånd väldigt tydligt, utan att jag egentligen satt ord på hur jag mådde. Chefen är orolig att jag ska klappa ihop helt. Jag lovade att ta semester åtmin...